Modfälld samtidigt tacksam

Kommer hem efter en liten shoppingrunda, grillad kyckling till matte och tre säckar hundmat till, tja, hundarna. Det är inge bra idag med matten, hon känner inte att det går vägen detta med livmodern. Det känns som att ultraljudet på Onsdag kommer bevisa detta överjävliga. På Måndag har vi akupunktur inbokad, matten känner att hon inte bara kan sitta och mata med antibiotika och titta på. Hon söker på nätet efter tillskott och får goda råd av vänner, tyvärr alldeles för många och olika för att hon skall kunna ta till sig nåt alls för tillfället. Men akupunktur, det kan inte skada, snarare tvärtom. Matten har blivit hjälpt av sin Kines med flera olika besvär och hon tror att det kan vara bra för hela hunden.

Nu är det nämligen så att matten har börjat ställa in sig på att det skall gå åt helvete. Hon vill hålla modet uppe och verkligen tro att det skall gå men, orkar helt enkelt inte riktigt. Det har inte så mycket med hunden att göra som med matten. Det är matten som har oturen i livet. Hunden bryr sig väl fan inte om hon har en livmoder eller inte. Det gör däremot matten. Matten tycker att det låter jävligt otacksamt att bry sig om en livmoder, det är ju hunden hon älskar, inte eventuella framtida valpar.
Men, hunden är ju för i helvete outstanding. Hon är en fin tik, trygg i sig själv från dag ett, den enda gång matten har sett tiken tveka är då hon för första gången med sin nya matte gick in i färjeterminalen i Åbo. Då kom hon lite efter den nya matten och hamnade liksom bakom en man som inte alls var hussematerial. Sedan fick hon syn på den nya matten igen och gick snällt med in genom svängdörrarna som lät högt.
Tiken är klok, hon har friska linjer och hon är världens bästa träningskompis. Hon har lärt matten tävlingslydnad och personspår. När matten visade henne viltspår för första gången var hon liten, tiken blev märkbart irriterad då hon tappade spåret två gånger. Hon suckade nästan så att det hördes. Sedan hittade hon spåret och fortsatte, målmedvetet. Tiken provar agility med matten och går tufft upp för alla hinder, hon är skottfast och är precis så som matten önskar mot främmande folk.
När matte visar henne får för första gången drar tiken en suck, äntligen har matte tagit henne till det stället där hon får göra det hon är född till. Tiken imponerar och har naturlig förmåga utöver det vanliga. Hon går själv ut och stoppar i fösningen då fåren går för högt upp i tempo. Hon fokuserar på fåren tills matten får dra henne därifrån. Träningen går framåt fort och matten bara njuter. Hon har fått tiken med stort T. Därför vill matten ha kvar livmodern i tiken.

Samtidigt är matten så glad och tacksam för att få ha tiken i sitt liv. Blir det ingen valp efter henne så finns det kanske ett syskonbarn eller så. Det skulle inte vara samma sak, inte på långa vägar men ändå. Det är nästan så att man får ta till religösa termer för att få fram hur glad matten är över tiken faktiskt. Det är hon över sina pojkar också men denna tik, den har överträffat alla förväntningar. Matten känner sig priviligerad att få ha henne och hur det än blir så har matten världens bästa kompis i vått och torrt. Samtidigt som hon har dom tankarna så ligger den andra tanken bakom och gnager, om man skall ta valpar på någon tik någon gång så borde det vara denna...

Dagen efter

Köpt nya blinkhalsband till De Tre, Backe fick ha täcke på sig på promenaden idag sen följa med i bilen till affären, han verkade uppskatta båda tilltagen mycket, han älskar sin bil. Col och Fly fick smaka lite av fodersäcken vi vann igår. Uppskattat mest av Col faktiskt. Fly tittade konstigt på mig: Matte, det ligger annan mat i min mat, vems är det? Hon petade noga undan det mesta av den nya maten och åt lite stött efter det, inte allt dock, hur skulle det sett ut?

Maxi är nya hundaffären, vi köpte blinkhalsbanden där och såg att dom har hundbäddar också som inte var så där svindyra att man föll baklänges av det. Dom hade inte största storleken inne, måste kika på den innan vi slår till. Iofs känns det som att det röda Hurrta-täcket vi spanat in till Fly måste få gå före bäddar... Där finns också en hel del hundfoder nuförtiden, dock kör vi nog på med samma från andra affären. Det fanns massa leksaker, gnagsaker och uppfinningsrika spel för hundarna. När man är på hundavdelningen är man även automatiskt på kattavdelningen i en Maxi-affär, tur för katterna, lite burkmat inhandlades inför vintern.

I övrigt känner vi oss nöjda över gårdagen fortfarande, vi kikar på protokollet ibland och ser domarkomentaren: "Excellent handling, watch for off contact" och blir alldeles glada igen. Helt ok att ha lite "off contact" på en liten herdingbana, när Colin jobbar på riktigt släpper han aldrig kontakten, och det är ju det som spelar roll!

Herdingtävling och vinst!

Colin är ju bara för underbar! Vi fick idag veta att man måste stå stilla vid pinnen vid hämtet. Det gick ju fint, Jasna har ju fått mig att stå stilla redan så Colin gick ut fint till vänster. Saktade av fint i upptaget och vi promenerade genom banan :) I korridoren smet ett får utanför, det dumma fåret som bråkade med Bisot på hennes runda, det var så lustigt, det hade huvudet vinklat in i korridoren men Col var väl lite för långt in bakom det så det slank utanför, tack och lov så hade matte sine nerver på rätt ställe idag och kom ihåg att det är bättre att skita i just det fåret. Var tvngen att prova skicka Col men valde snabbt att låta fårskallen gå utanför.
Nytt för idag var också att hunden måste vara på alerten då den håller fåren från fållan på slutet, Colin är van att bli lagt eller satt där. Nu ville jag ha honom på tå och passande fåren. Han gjorde det fint, tyvärr blev han lite fundersam på det nya så jag fick påminna honom att stanna några gånger. Eller, det var väl bara för mina nerver, han hade helt klart stannat ändå men ibland är det svårt att vara tyst... 83 poäng och fina ord från domare Carol Delsman, stort!

Sjukhuset igen

Får i väntrummet på djursjukhuset ett visitkort av en pratsam jäkla människa som aldrig kan hålla tyst om att hennes hund minsann skall in på progtest och då skall det minsann bli valpar och oj vad fina dom skall bli och visst är det roligt att ha en pigg och frisk hund, ja min lilla Fly ser ju också pigg och rask ut och gud vad allt är så satans bra.
Jag vill ta visitkortet och kasta det så att det fastnar mellan hennes ögon och får tyst på den satans människan. Så där som dom kan göra på film.
Men det gör jag inte, jag slänger det dock på golvet när jag går därifrån, men då har den pratsamme fan redan gått iväg med sin fula konstigt byggda hund som ser konstig ut när den går för att rumpan är så mycket högre än manken.

Jag har just fått reda från ultraljudet att min hund fortfarande är sjuk och jag förbannar alla jäkla människor som har friska hundar som bara är där för vaccination eller hälsokoll. Visst låter det hemskt av mig men idag så känns det så tröttsamt. Min hund är pigg som en lärka, det finns ingen som tror att hon är så dålig som hon är och varit som ser henne. I väntrummet till ultraljudet showar Fly och gör sitt senaste inlärda trick i hopp om att få mig lite mera levande.. då jag sitter stel av nervositet. Den andra matten sitter med sin Border Collie som är sederad och har ont i en tass. Jag sederar inte Fly, då tror alla att hon är frisk och pigg och att jag bara är där för skojs skull. Det ser i alla fall ut så på den mördande blicken jag får från den oroliga Border Collie-matten.

Ultraljudet visar dock att Fly inte blivit sämre, det är samma som sist ungefär, livmodern är bra i storlek nu men det finns vätska i den fortfarande. Veteriären säger åt mig att inte ge upp än men påminner att det absolut inte är alla som blir friska, inte ens dom som svarat så som Fly gjort hittills. Vi ger en till sista Alizinspruta, femte i raden och tar ett nytt baktprov för det vill jag. Vi bestämmer oss för att vi fortsätter med antibiotikan i två veckor till och ses då för ett nytt ultraljud. Är det inte bättre då så är veterinärens råd att avsluta behandlingen och se om Fly klarar av det själv.

Jag måste höra mig för lite tills dess för att se hur jag skall göra. Hon har blivit så mycket bättre nu och är som hon varit hela tiden pigg som få och vill inget annat än att leva livet och valla får. Det vill jag också. Helst med livmodern kvar i min unga tik.

Veterinären lämnar mig med orden att jag inte alls är elak mot min hund som försöker behålla livmodern men att det självklart som jag säger är viktigast att Fly mår bra. Hon upprepar att jag inte skall ge upp och att Fly är en underbar hund som verkligen är en fin representant för sin ras, hon har sällan skådat en sådan rar Beardis som är så lugn och fin mentalt. Jag får även en hel del råd från reproduktionsexperterna, alla är förvånansvärt välvilligt inställda till Fly och mig och tar sig tid att stanna upp fast det är en annan veterinär som eg har hand om oss för dagen.
Detta förvånar mig men det är väldigt rart i sammanhanget. Det är aldrig ett gott tecken då alla som vi möter på sjukhuset vet min hunds namn, det var samma med Bacchus när han och jag bodde på sjukhuset. Men det är, som sagt, väldigt rart.

Jenny och Karin i receptionen säger hej då till oss med ett glatt: Vi ses!

Flygande Lördagspromenad

Vi har fått tillåtelse från veterinären att springa lite mer lös nu, Fly får inte bli trött och flåsig men att hon måste få springa, det var både jag och veterinären överens om. Det märks att det är en hyfsat understimulerad unghund jag har just nu.

Jag talade sakligt om för Fly att hon inte fick springa sig trött, -nej då, jag lovar, fick jag till svar.
Sekunden senare rusar en Beardis runt på fältet bredvid oss, hur lycklig som helst: Titta matte, jag springer!!!! Såg hon ut att hojta åt oss tre som stod kvar på grusvägen och häpet tittade på vovven som inte fick springa sig trött... :) Colin och Bacchus var överens om att det där inte var ok och väntade lugnt tills hon kom tillbaka och ville leka med dom i stället. Nu fick hon ta det lugnt också och blev inte så trött. Det är ju en Beardis liksom!
Fröken i fråga har gått upp 1.8 kilo sedan hon blev sjuk, hon är absolut inte tjock av det, hon kan gott ha dom men det tror jag inte att hon vill. Hon har fått gå över till vuxenmat på heltid som hon äter med mer aptit än hon någonsin haft och sedan har hon som sagt fått hållas i koppel i några veckor. Nu tror jag som sagt inte att hon kommer att behåll några gram av dessa 1.8 kilo nu då hon får röra sig igen.

Nu skall vi kasta upp ett par vovvar på trimbordet :o)

Tisdagsträning

Oj, så stor bilden blev... Fotograf: Jasna Bohlin

I Tisdags kunde jag inte hålla mig längre, Fly fick följa med till hagen och fösa lite i lina. Uj så glad och nöjd hon blev! Och så duktig hon är, den lilla sessan. Hon föser fint, drar såklart som en liten toka men det tycker matte bara är bra nu i början, hon har ju intresse, tjejen. Och hon går ut fint för att stoppa då fåren gick på för fort. Det är så härligt att se vad som finns i dom helt av sig självt!
Vi avslutade med ett suveränt fint "stanna" och ett "kom" som hon fixade såå klockrent. Matte väldigt nöjd.
Colin var loj i början, jag vet inte vad det var. Han avskyr tistlarna i Jasnas hage men dom brukar han glömma då han ser fåren. Efter en liten stund kom han i alla fall igång och gick riktigt fint. Vi är så nöjda över att få valla för Jasna på hennes härliga får. Colin älskar dessa rara, ärliga snabba får!

Nu är det Torsdag och vi skall just ut och kika till suggorna som får smått och sedan krascha i en soffa :)

Torsdagstävling på Mårtensby gård

Vi vann! Matte behöll lugnet och Colin klarade ut de lite splittrade baggarna i början och sedan gick rundan kanon, han är så duktig fina Colin.

Det var sex stycken som startade, fyra beardisar, en aussie och en liten grå sak, en Pumi, tror jag! Jag är så dålig på dom där. Vet vad en Mudi är eftersom att Gross är en sådan snygging. Jag får helt enkelt plugga på!

Efter tränade Fly och jag lite, uj så på hon är, Fröken. Och det är härligt! Hon bangar inte för att få en skrammelflaska i huvudet tre gånger. Vi kom överens om att vi måste försöka hitta ett sätt att nå in till henne, Ewa och jag :-P

Vallande vovvar

Fly 10.5 månader i hagen

Såå glad att jag har mina jyckar som delar mitt vallningsintresse, minst sagt. Vi var iväg igår och jag gick två kanonrundor på Herdingbanan med Col, sedan en tredje där det uppstod en del disskusioner, han var lätt less på matte men vi löste det fint tycker jag :) Provade Fly på ett större fält för första gången och uj så fin hon är. Så länge jag hänger med och gör rätt så går hon som en klocka och hon är väldigt på. Mycket hellre en hund som är för på i början, tycker ju jag! Hon lyssnar bra men är lite selektiv, men det är väl därför man tränar! Och så skoj det är!
Nu skall vi iväg på lydnadsträning, Colin kanske bara agility idag, vi behöver ha riktigt roligt han och jag känns det som. Även om han gillar lydnad också så smäller agility klart högre :)

Onsdagsträning på klubben

Hm, hur kan det komma sig att det är mycket lättare att få till ett fint fritt följ MED koppel på? För att matte har ett helt annat tänk då? Troligtvis :-P Det var i alla fall rejält skoj idag med bästaste Pysse och Nina, först lite modfällt för Fly tyckte inte alls att hon skulle ligga plats själv där borta, sist hemma hade jag henne nästan tre minuter... Men men, det kommer nog vad det lider!
Efter lydnadsträningen och det obligatoriska fikat, (köpt på klubben!! ;)) så gick vi ut på agilityplan. Uj så skoj vi hade allihopa! Både hundar och mattar. Fly är tuff i allt hon provar, det är riktigt kul.
Efter ett tag bytte jag till Colin som har tunneln som sin paradgren, han har ju knappt gjort mycket agility men tunneln verkar han tycka är superskoj! Över lag så tycker han att agility, det är grejer det :)

Ett halvår sedan

Ja, jisses. Jag startade ju nästan denna blogg för att uppdatera om Fly och grabbarna. Men det har inte blivit mycket alls... Man kan ju prova att bara börja igen?
Idag var vi ut med kameran med, efter en timme kom vi hem med ett par hundra bilder att kika igenom, får se när jag orkat igenom dom och kan lägga ut lite fler. Ovan sitter Fly framför stut-tv :)

Söndagspromenad

Idag mötte vi upp med Malin, Esk och Jos inne i stan. Eller iaf i Hågadalen, men det är ju som stan för oss :P Vi var ute i drygt en och en halv timme och Frk F sprang med mycket mer än både Malin och matte tänkt men vi gick väldigt långsamt, så pass långsamt att Bacchus blev galen på oss för att vi stod stilla och inte hakade på i själva promenaden... Bra träning för honom också mao. Colin var urlycklig att äntligen få busa runt med Eskil, hans stora kärlek.
Vi kom hem vid halv två idag och nu, kvart i tre har F fortfarande inte visat tecken på att vilja sova... Iofs blev hon upptagen med att gnaga ben men Colin har sovit sedan en halvtimme bredvid hans ben!

Själva matten känner sig nöjd, iofs en Dr P till men som lunch- morötter och champinjoner med nyttig dipp :D

Tittade just på Frökens klor, får bli kloklippning idag också.

Uppdatering...

Oj, dagarna FLYger fram! Frk F tycker om när det händer grejer, hon tycker att en halvtimmes bus på gården är futtigt, en promenad i sakta mak med alla tre till jaktstugan och tillbaka (2 km) är urlöjligt lite. Allra värst är det när matte propsar på att bära henne ett tag så att hennes små unga ben får vila lite. Hon hänger snällt i famnen men suckar ibland ljudligt och provar att pussa menande på mig: -Hörru, matte. Har du sett att C och B busar??

Hon flyger upp i soffan med stora ben i munnen, hon vrålskäller ut C när han ligger och gnager ben med resultatet att han överger det för att gå och hämta ett nytt, när hon får syn på det vrålmorrskäller hon på honom för det nya benet. När B morrar åt henne så morrar hon tillbaka. -Skitkul grej detta, säger hon. Han leker med mig! Nr B morrar högre gör hon likadant, när han lessnar och skäller ut henne går hon undan ett tag, hon ser mycket förvånad ut och lägger sig sedan och stirrar stint på honom för att se när han tänker börja med den där roliga leken igen.

Henne sstörsta partytrick är när hon kryper genom soffbordets hylla. Hon kan inte skratta nog åt oss som absolut inte förstår hur hon kan komma ut på andra sidan utan att behöva gå runt bordet!

Igår kväll åkte vi till hundarnas moster Malin för en stadspromenad, miljöträning lär ju trötta ut knippet, tänkte matten. Promenaden gick suveränt, F träffade två cyklar för första gången i sitt liv, -pice of cake, sa hon när den andra susade förbi onödigt nära.

Hon såg en chihuahua på nära håll, visste absolut inte riktigt vad hon skulle tro, den saken var ju tre gånger mindre än henne! Moster M gav betyget: "Det där är ju en kavat liten tjej, ser ut som hon inte gjort annat än gått stadspromenader"

Väl hemma igen med den supertrötta valpen slocknade hon och sov hela kvällen. Eller, nej vänta nu, hur var det? Hon kom hem, ville busa ett slag, det fick hon. Även lite kontaktövningar. Sedan var matte tvungen att jobba lite. Sedan var valpen vaken och busig hela kvällen :D

Att sova är överskattat, det enda roliga med det är att vakna. Colin och F går suveränt ihop och idag för första gången så lekte B med henne ordentligt ute på eftermiddagsrundan:)

Det skulle varit ett gäng bilder med med det strejkade idag, vem vet, nu när vi kom på att vi hade en blogg igen kanske vi skriver igen :-o