måndag 31 oktober 2011

Dagen efter

Köpt nya blinkhalsband till De Tre, Backe fick ha täcke på sig på promenaden idag sen följa med i bilen till affären, han verkade uppskatta båda tilltagen mycket, han älskar sin bil. Col och Fly fick smaka lite av fodersäcken vi vann igår. Uppskattat mest av Col faktiskt. Fly tittade konstigt på mig: Matte, det ligger annan mat i min mat, vems är det? Hon petade noga undan det mesta av den nya maten och åt lite stött efter det, inte allt dock, hur skulle det sett ut?

Maxi är nya hundaffären, vi köpte blinkhalsbanden där och såg att dom har hundbäddar också som inte var så där svindyra att man föll baklänges av det. Dom hade inte största storleken inne, måste kika på den innan vi slår till. Iofs känns det som att det röda Hurrta-täcket vi spanat in till Fly måste få gå före bäddar... Där finns också en hel del hundfoder nuförtiden, dock kör vi nog på med samma från andra affären. Det fanns massa leksaker, gnagsaker och uppfinningsrika spel för hundarna. När man är på hundavdelningen är man även automatiskt på kattavdelningen i en Maxi-affär, tur för katterna, lite burkmat inhandlades inför vintern.

I övrigt känner vi oss nöjda över gårdagen fortfarande, vi kikar på protokollet ibland och ser domarkomentaren: "Excellent handling, watch for off contact" och blir alldeles glada igen. Helt ok att ha lite "off contact" på en liten herdingbana, när Colin jobbar på riktigt släpper han aldrig kontakten, och det är ju det som spelar roll!

söndag 30 oktober 2011

Herdingtävling och vinst!

Colin är ju bara för underbar! Vi fick idag veta att man måste stå stilla vid pinnen vid hämtet. Det gick ju fint, Jasna har ju fått mig att stå stilla redan så Colin gick ut fint till vänster. Saktade av fint i upptaget och vi promenerade genom banan :) I korridoren smet ett får utanför, det dumma fåret som bråkade med Bisot på hennes runda, det var så lustigt, det hade huvudet vinklat in i korridoren men Col var väl lite för långt in bakom det så det slank utanför, tack och lov så hade matte sine nerver på rätt ställe idag och kom ihåg att det är bättre att skita i just det fåret. Var tvngen att prova skicka Col men valde snabbt att låta fårskallen gå utanför.
Nytt för idag var också att hunden måste vara på alerten då den håller fåren från fållan på slutet, Colin är van att bli lagt eller satt där. Nu ville jag ha honom på tå och passande fåren. Han gjorde det fint, tyvärr blev han lite fundersam på det nya så jag fick påminna honom att stanna några gånger. Eller, det var väl bara för mina nerver, han hade helt klart stannat ändå men ibland är det svårt att vara tyst... 83 poäng och fina ord från domare Carol Delsman, stort!

onsdag 26 oktober 2011

Sjukhuset igen

Får i väntrummet på djursjukhuset ett visitkort av en pratsam jäkla människa som aldrig kan hålla tyst om att hennes hund minsann skall in på progtest och då skall det minsann bli valpar och oj vad fina dom skall bli och visst är det roligt att ha en pigg och frisk hund, ja min lilla Fly ser ju också pigg och rask ut och gud vad allt är så satans bra.
Jag vill ta visitkortet och kasta det så att det fastnar mellan hennes ögon och får tyst på den satans människan. Så där som dom kan göra på film.
Men det gör jag inte, jag slänger det dock på golvet när jag går därifrån, men då har den pratsamme fan redan gått iväg med sin fula konstigt byggda hund som ser konstig ut när den går för att rumpan är så mycket högre än manken.

Jag har just fått reda från ultraljudet att min hund fortfarande är sjuk och jag förbannar alla jäkla människor som har friska hundar som bara är där för vaccination eller hälsokoll. Visst låter det hemskt av mig men idag så känns det så tröttsamt. Min hund är pigg som en lärka, det finns ingen som tror att hon är så dålig som hon är och varit som ser henne. I väntrummet till ultraljudet showar Fly och gör sitt senaste inlärda trick i hopp om att få mig lite mera levande.. då jag sitter stel av nervositet. Den andra matten sitter med sin Border Collie som är sederad och har ont i en tass. Jag sederar inte Fly, då tror alla att hon är frisk och pigg och att jag bara är där för skojs skull. Det ser i alla fall ut så på den mördande blicken jag får från den oroliga Border Collie-matten.

Ultraljudet visar dock att Fly inte blivit sämre, det är samma som sist ungefär, livmodern är bra i storlek nu men det finns vätska i den fortfarande. Veteriären säger åt mig att inte ge upp än men påminner att det absolut inte är alla som blir friska, inte ens dom som svarat så som Fly gjort hittills. Vi ger en till sista Alizinspruta, femte i raden och tar ett nytt baktprov för det vill jag. Vi bestämmer oss för att vi fortsätter med antibiotikan i två veckor till och ses då för ett nytt ultraljud. Är det inte bättre då så är veterinärens råd att avsluta behandlingen och se om Fly klarar av det själv.

Jag måste höra mig för lite tills dess för att se hur jag skall göra. Hon har blivit så mycket bättre nu och är som hon varit hela tiden pigg som få och vill inget annat än att leva livet och valla får. Det vill jag också. Helst med livmodern kvar i min unga tik.

Veterinären lämnar mig med orden att jag inte alls är elak mot min hund som försöker behålla livmodern men att det självklart som jag säger är viktigast att Fly mår bra. Hon upprepar att jag inte skall ge upp och att Fly är en underbar hund som verkligen är en fin representant för sin ras, hon har sällan skådat en sådan rar Beardis som är så lugn och fin mentalt. Jag får även en hel del råd från reproduktionsexperterna, alla är förvånansvärt välvilligt inställda till Fly och mig och tar sig tid att stanna upp fast det är en annan veterinär som eg har hand om oss för dagen.
Detta förvånar mig men det är väldigt rart i sammanhanget. Det är aldrig ett gott tecken då alla som vi möter på sjukhuset vet min hunds namn, det var samma med Bacchus när han och jag bodde på sjukhuset. Men det är, som sagt, väldigt rart.

Jenny och Karin i receptionen säger hej då till oss med ett glatt: Vi ses!

söndag 16 oktober 2011

Flygande Lördagspromenad

Vi har fått tillåtelse från veterinären att springa lite mer lös nu, Fly får inte bli trött och flåsig men att hon måste få springa, det var både jag och veterinären överens om. Det märks att det är en hyfsat understimulerad unghund jag har just nu.

Jag talade sakligt om för Fly att hon inte fick springa sig trött, -nej då, jag lovar, fick jag till svar.
Sekunden senare rusar en Beardis runt på fältet bredvid oss, hur lycklig som helst: Titta matte, jag springer!!!! Såg hon ut att hojta åt oss tre som stod kvar på grusvägen och häpet tittade på vovven som inte fick springa sig trött... :) Colin och Bacchus var överens om att det där inte var ok och väntade lugnt tills hon kom tillbaka och ville leka med dom i stället. Nu fick hon ta det lugnt också och blev inte så trött. Det är ju en Beardis liksom!
Fröken i fråga har gått upp 1.8 kilo sedan hon blev sjuk, hon är absolut inte tjock av det, hon kan gott ha dom men det tror jag inte att hon vill. Hon har fått gå över till vuxenmat på heltid som hon äter med mer aptit än hon någonsin haft och sedan har hon som sagt fått hållas i koppel i några veckor. Nu tror jag som sagt inte att hon kommer att behåll några gram av dessa 1.8 kilo nu då hon får röra sig igen.

Nu skall vi kasta upp ett par vovvar på trimbordet :o)

torsdag 13 oktober 2011

Tisdagsträning


Oj, så stor bilden blev... Fotograf: Jasna Bohlin

I Tisdags kunde jag inte hålla mig längre, Fly fick följa med till hagen och fösa lite i lina. Uj så glad och nöjd hon blev! Och så duktig hon är, den lilla sessan. Hon föser fint, drar såklart som en liten toka men det tycker matte bara är bra nu i början, hon har ju intresse, tjejen. Och hon går ut fint för att stoppa då fåren gick på för fort. Det är så härligt att se vad som finns i dom helt av sig självt!
Vi avslutade med ett suveränt fint "stanna" och ett "kom" som hon fixade såå klockrent. Matte väldigt nöjd.
Colin var loj i början, jag vet inte vad det var. Han avskyr tistlarna i Jasnas hage men dom brukar han glömma då han ser fåren. Efter en liten stund kom han i alla fall igång och gick riktigt fint. Vi är så nöjda över att få valla för Jasna på hennes härliga får. Colin älskar dessa rara, ärliga snabba får!

Nu är det Torsdag och vi skall just ut och kika till suggorna som får smått och sedan krascha i en soffa :)