Nackspärr från helvetet och fortfarande förkyld, men...

Igår fick jag veta att jag faktiskt får fortsatt vik på jobbet. Det var ganska väntat men ändå skoj. Nu har jag till sista Januari, sedan blir det nya lönsesystem och ännu mer förlängt om inget underligt händer sedan i höst så får jag fast, också där, om inget väldigt underligt händer. Känns skoj och jag trivs som fisken, jobbarkompisarna och chefen är toppen och schemat passar fint då jag hinner med De Tre innan jobbet.

Nu skall jag ha på mer Voltaren alt tigerbalsam och sedan värma vetekudden, nackspärren från helvetet verkar vara här för att stanna ett tag... :-(

Sabla skruttförkylning

Den gamle jycken fick komma upp i sängen en stund innan vi klev upp, uj så nöjd han blev. Skall bli spännande hur han tycker att vi skall göra i morgon bitti, visst förstod han att det var en engångsföreteelse va...? Min jävla förkylning kom tillbaka med besked i går kväll. Vi som hade planer på bio och middag på greken stannade hemma med grönsaksdipp i stället. Inte alls fy skam det heller! Snart får jag ta ett par piller till så skall vi ut en sväng, De Tre och jag. Kanske skulle man sätta en vagn bakom Bacchus så får han dra mig runt på rundan...? 

Idag skall matten sätta sig och skriva lite texter om jyckarna och annat spännande som skall in på nya hemsidan!! Matten skall få hjälp av en expert :-)

Snart är det vinter!!

Tja, kanske inte riktigt än men det snöade lite häromkvällen! Dock är fotot från i fjol :-) Idag har vi rest oss efter tre dagar i sängen, matte Förkyld lyckades haka på De Tre ut i skogen en timme nu på morgonen, väldigt uppskattat av de håriga. Fröken Fly och Colin rejsade på som vanligt med än mer fart och fläng. Backeman hakade på bra och ser nu väldigt nöjd ut där han ligger i soffan... Jag maskade av den gamle och Colin igår, såg dock inget spännande idag på prommisen. Det är nog bra, men jag väntade mig nästan något från Backe. Idag står borstning på schemat och lite lydnadsträning. Fly säger att hon verkligen ser fram emot det ena... ;-)

Träning träning

Så, hemma från första gången med cirkusgruppen. Uj så skoj det var, vi skall gå som kadrilj med vovvarna och Fly skall gå på min högra sida, det var kul men lite svårt då vi aldrig tränat dikt mot höger sida. Får jobba in rumpan lite på henne så skall det nog gå fint :) Hur som har vi riktigt skoj och det är ju alltid väldigt trivsamt!

Väl hemma såg Colin lite träningssugen ut så vi tänkte lite tricks, efter ett slag så försökte jag få in honom i fotposition, vi har ju helt gett upp det eftersom att han verkar tro att jag skall stampa honom på pälsen. Vi tragglade lite förra veckan och så idag, dikt mot benet och kontakt till tusen!! Matte kunde inte vara gladare, för att inte tala om hunden. Han såg ut att tänka: "Jasså, var det SÅ HÄR du menade?? Varför har du inte sagt det tidigare??" Jaja, när matte lär sig är det ju lättare att lära jycken...

Nu hoppa på kudden och De Ensamma tills jag däckar, uj en sådan trevlig hundkväll! Skall klura på hur jag får Colin att inte tycka om apporten så pass mycket att han måste springa till bädden med den nu bara... Fint på tävling om han springer iväg och lägger sig och myser över sitt fynd...

Softar

Fy för den lede

Matte sjuk igen, alltså detta måste vara något fel. Jag vaknade igår morse och kände mig underligt urusel, det kunde ju inte vara möjligt, bara ren inbillning. Jag blev ju nyss frisk. Men, efter ett par alvedon och en timmes till sömn stod det klart att det bara var att maka sig upp och släpa sig ut till grisarna. Det var igår, idag är det ännu värre, men, jag har planer på att bli helt frisk tills i morgon, eller varför inte redan ikväll. (Läkartid den 15/2 ni rara som vill veta det)





Tar det lugnt i alla fall och bälgar i mig te och förbannar förkylningen från helvetet som gör långrundan med vovvarna rent omöjlig. Fly suckar i Biabädden, fint att hon använder julklappen, tänker jag positivt. Bacchus ligger och drar sig i min säng och använder min kudde som sin, hoppas han inte dreglar, tänker jag glatt. Colin ger mig en lång blick från halmattan där han ligger och använder en av mina Muckboots (nyligen inköpta för, just det, långrundor och härliga träningspass) som huvudkudde. Hoppas att han inte får nackspärr av den något höga kudden, tänker jag lite mer missmodigt...

Jag har använt den energin som funnit i helgen till att borsta de långhåriga, klippa klor på alla, skrapa tänder på de som behövde det och rycka öron på alla. Tipptopphundar som borde ut och visas upp med andra ord. Men, till på Onsdag när vi skall till klubben igen är jag pigg och unghunden som släpper en del ull nu förmodligen borstad igen så då är det liksom på tipptopp ändå.

Nu skall vi ta tärnad falu, en klicker och en apport så att i alla fall två av tre hundar kan finna lite ro i att vara inne trots att det faktiskt är lite SNÖ ute :)

Modfälld samtidigt tacksam

Kommer hem efter en liten shoppingrunda, grillad kyckling till matte och tre säckar hundmat till, tja, hundarna. Det är inge bra idag med matten, hon känner inte att det går vägen detta med livmodern. Det känns som att ultraljudet på Onsdag kommer bevisa detta överjävliga. På Måndag har vi akupunktur inbokad, matten känner att hon inte bara kan sitta och mata med antibiotika och titta på. Hon söker på nätet efter tillskott och får goda råd av vänner, tyvärr alldeles för många och olika för att hon skall kunna ta till sig nåt alls för tillfället. Men akupunktur, det kan inte skada, snarare tvärtom. Matten har blivit hjälpt av sin Kines med flera olika besvär och hon tror att det kan vara bra för hela hunden.

Nu är det nämligen så att matten har börjat ställa in sig på att det skall gå åt helvete. Hon vill hålla modet uppe och verkligen tro att det skall gå men, orkar helt enkelt inte riktigt. Det har inte så mycket med hunden att göra som med matten. Det är matten som har oturen i livet. Hunden bryr sig väl fan inte om hon har en livmoder eller inte. Det gör däremot matten. Matten tycker att det låter jävligt otacksamt att bry sig om en livmoder, det är ju hunden hon älskar, inte eventuella framtida valpar.
Men, hunden är ju för i helvete outstanding. Hon är en fin tik, trygg i sig själv från dag ett, den enda gång matten har sett tiken tveka är då hon för första gången med sin nya matte gick in i färjeterminalen i Åbo. Då kom hon lite efter den nya matten och hamnade liksom bakom en man som inte alls var hussematerial. Sedan fick hon syn på den nya matten igen och gick snällt med in genom svängdörrarna som lät högt.
Tiken är klok, hon har friska linjer och hon är världens bästa träningskompis. Hon har lärt matten tävlingslydnad och personspår. När matten visade henne viltspår för första gången var hon liten, tiken blev märkbart irriterad då hon tappade spåret två gånger. Hon suckade nästan så att det hördes. Sedan hittade hon spåret och fortsatte, målmedvetet. Tiken provar agility med matten och går tufft upp för alla hinder, hon är skottfast och är precis så som matten önskar mot främmande folk.
När matte visar henne får för första gången drar tiken en suck, äntligen har matte tagit henne till det stället där hon får göra det hon är född till. Tiken imponerar och har naturlig förmåga utöver det vanliga. Hon går själv ut och stoppar i fösningen då fåren går för högt upp i tempo. Hon fokuserar på fåren tills matten får dra henne därifrån. Träningen går framåt fort och matten bara njuter. Hon har fått tiken med stort T. Därför vill matten ha kvar livmodern i tiken.

Samtidigt är matten så glad och tacksam för att få ha tiken i sitt liv. Blir det ingen valp efter henne så finns det kanske ett syskonbarn eller så. Det skulle inte vara samma sak, inte på långa vägar men ändå. Det är nästan så att man får ta till religösa termer för att få fram hur glad matten är över tiken faktiskt. Det är hon över sina pojkar också men denna tik, den har överträffat alla förväntningar. Matten känner sig priviligerad att få ha henne och hur det än blir så har matten världens bästa kompis i vått och torrt. Samtidigt som hon har dom tankarna så ligger den andra tanken bakom och gnager, om man skall ta valpar på någon tik någon gång så borde det vara denna...